kaija

I lördags begravdes morfar, jag och barnen var på begravningen med hela min släkt från mammas sida. Det var fint och det var sorgligt. Morfar var krigsveteran så han fick en vacker grankrans från dom andra kvarvarande veteranderna i Torneå, det var en fin gest. Nu när begravningen är över så känns allt något bättre i alla fall, vi visste ju alla att hans tid var kommen, men ändå blir man överrumplad av det. Vila i frid morfar

Idag börjar jag och jobba kl 12, har en sockerkaka i ugnen, har gett mig *piiip* på att få till en perfekt sockerkaka en vacker dag! Häromdagen åt min man en så tragisk och trasig sockerkaka, men han tyckte den var god i alla fall... alltid nåt ;) Men NU jädrans ska den bli perfekt! Ha det så trevligt alla mina läsare, nu ska jag datorisera en stund till.

Ja, tisdag idag, har tänkt mycket på morfar, igår var jag jättelessen och det svider i ögonen även nu. Pratade med mormor och hon berättade om kriget, förstå att han var med i fronten i nästan 4år... det är ingen lek :/ Synd att ingen skrivit upp just hans historia, det finns ju säkert många andra men inte hans. Det som var än mer tragiskt var att han var föräldralös, hade inget hem att komma till efter kriget. Nån vänlig familj förbarmade sig över honom och gav honom mat och husrum. Min älskade morfar.

Annat jag tänkte på idag, jo, min granne tyckte jag skulle hänga på 5-2 dieten, dvs ingen mat idag... ska kolla hur länge jag klarar mig. Ska enbart dricka, kanske köpa en frukt som nödproviant. Läste faktiskt om hur hälsosamt det kunde vara, läs ni med på www.5-2dieten.com intressant tycker jag :) Nu ska jag tycka synd om mig en stund.